Intervju: Martina Haag Om Glada Hälsningar Från Missångerträsk

Efter pressvisningen av Glada Hälsningar från Missångerträsk fick jag intervjua Martina Haag, producenten Marianne Gray och regissören Lisa Siwe. Nu har de kollat igenom mina citat så att jag kan dela med mig till er om vad vi pratade om! (Vill ni läsa min recension av filmen hittar ni den här!)

 
Glada Hälsningar från Missångerträsk utspelar sig i Norrland och flera av karaktärerna är samer. Martina Haag poängterade att det var väldigt viktigt att just den biten skulle kännas äkta och det är något som hela teamet jobbat stenhårt med. Just därför var det extra nervöst inför premiären i Jokkmokk där största delen av filmen spelats in. 

-Jag tror att det var vår absolut tuffaste publik men jag hoppas att de tyckte om det. För mig är det jätteviktigt att samerna känner sig rättvist porträtterade! Man kan väl säga att jag "speeddejtade" renskötare innan vi spelade in filmen för att få reda på vad som är de dummaste frågorna de brukar få, berättar Martina och skrattar stort.

Tre härliga kvinnor bakom filmen
 
 
Jag småpratade en stund med Marianne Gray innan min intervju med Martina Haag och hon berättade lyriskt om galapremiären i Jokkmokk som ägt rum dagen innan. 

-En kvinna hade förberett med fantastisk mat gjord av lokala råvaror. Det finns en restaurang i Danmark, jag kommer inte ihåg vad den heter men det är "världens bästa restaurang" och det här var precis lika bra som det! Vi bjöds på massor av gosaker som jokkmokkskorv, snittar och rallarossaft. Det var fantastiskt, utbrister Marianne!

 
Lisa Siwe som regisserat filmen har fått många fina minnen från inspelningen. Hon berättar bland annat om hur de ätit rensoppa på Hotell Jokkmokk och vad hon tyckte om att göra film norr om polcirkeln.

-Vi spelade in fem av sju veckor i Jokkmokk. Det var lättsamt för vi fick så mycket hjälp av befolkningen och sedan gillar jag deras lågmälda humor, berättar Lisa.

Det är mycket premiärer för henne nu för hon har även regisserat serien "Modus" som drog igång på TV4 i onsdags.
 
 
 
Martina Haag pratar också väldigt varmt om tiden i Jokkmokk och så galapremiären förstås. 

-Många kom dit i traditionella dräkter och även bland de som inte hade det bar många fina samiska smycken, säger Martina.

En sak som jag inte kände till, som jag skämdes lite över är att Martina först skrivit boken "Glada Hälsningar från Missångerträsk" och sedan har hon även gjort manuset till filmen ihop med Lars Johansson och nu spelar hon dessutom huvudrollen som Nadja (!!) 
-Jag kunde inte släppa den rollen till någon annan för det är en alldeles för bra och rolig roll så självklart ville jag göra det själv, säger Martina! 
Hur häftigt är inte det om jag får fråga? Världens powerwoman!

Jag undrar om hon redan när hon skrev boken ville att det skulle bli en film eller om det var ett steg som kom senare? 
-Egentligen ska man ju inte göra så men jag måste erkänna att jag tänkte på det hela tiden när jag skrev boken!! Jag såg framför mig hur scenerna skulle kunna göra sig på film och därför var det inte heller särskilt svårt att skriva manuset sen, avslöjar Martina.

Hur är det då i verkligheten, har Martina Haag lika lite koll på Norrbotten som Nadja? Nej givetvis inte, det krävs lite mer än så för att skriva ihop historien så klart. Martinas mormor kommer från Jukkasjärvi och hon älskar att åka upp till fjället. 
-Fast det var inte för än i 25årsåldern som jag åkte till mormors hemtrakter, efter det var jag fast och nu reser jag väldigt gärna och fjällvandrar. När jag skrev boken var jag nästan konstant i trakterna, berättar Martina.

Innan vi skiljs åt säger hon att jag gärna får låna bilder från hennes instagram om jag vill. 
-Där finns det massor av bilder från fjällen. Och på mig och Ola Rapace när vi åker helikopter, ropar hon innan hon gömmer sig från regnet under taket till ett varuintag i väntan på taxin som ska hämta henne till flygplatsen! 


Självklart vill jag göra det!!

 
 
 
 

Vill ni kolla mer på Martina Haags instagram hittar ni henne på @maranhaag!

ÄNTLIGEN FREDAG!!/Anna Munkhammar



Filmrecension: Flocken

Jag har ju tidigare berättat att jag var på pressvisningen av Flocken förra veckan och det börjar väl helt klart vara dags att skriva lite mer om vad jag tyckte om filmen.

 
Flocken är en obehaglig och ledsam film fast på ett "bra sätt". Alla vi som var på pressvisningen var överens om att det rös i hela kroppen efteråt. Värst av allt är vetskapen om att detta har hänt i verkligheten flera gånger även om nu just personerna i filmen är fiktiva.
Vad handlar Flocken om egentligen?

Handlingen kretsar kring Jennifer som anklagar sin vän och klasskamrat Alexander för våldtäkt. Utan minsta eftertanke antar kompisarna och de vuxna i byn att hon ljugit för att få uppmärksamhet.

Alexander är en snäll kille som aldrig bråkar på rasterna och inte beter sig väl Jennifer som ett riktigt våldtäktsoffer ska? Förresten, har hon inte varit kär i och hånglat med honom på skoltoaletten tidigare? Det hela eskalerar till utfrysning och en hetsjakt mot både Jennifer och hennes familj.

Först tänkte jag att filmen borde vara obligatorisk för alla ungdomar att se, men sen kom jag på att nej, filmen borde vara obligatorisk för ALLA att se. För vakna, det är inte ungdomarna som är problemet utan de tar ju faktiskt efter hur de vuxna hanterar situationen!!

Utöver att den berör ett viktigt ämne är Flocken spännande också och skådespelarna är trovärdiga.Bästa scenen enligt mig är när Alexanders mamma ska göra allting bra genom att ta med honom till Jennifer så att de kan prata med varandra och reda ut allt... Det slutar med att Alexander tvingas ge Jennifer en kram och då kan jag verkligt tala om att jag skruvade på mig i biostolen. Just den scenen finns med i slutet av youtube-trailern (efter1:30). KOLLA!

Lokala skådisar

Det är roligt att Beata Gårdeler valt att arbeta med många lokala skådisar. HuvudkaraktärernaJennifer och Alexander är lokala ansikten och sedan kände jag igen flera av byborna från Haradsrevyn!

 
Fatime Azemi som spelar Jennifer berättar att både hon och John Risto som spelar Alexander gått på en casting som hölls på Stureskolan. Sedan följde många fler provspelningar, bland annat i Stockholm, innan de väl fick veta att de fått rollerna. 

-Jag fick veta det på julafton och blev överlycklig. Det kunde inte ha blivit en bättre julklapp, säger Fatime.

Fatime har länge velat bli skådespelerska men inte vetat hur så att vara med i filmen är med andra ord en dröm som blivit verklighet.
-Jag älskar Jack Sparrow i "Pirates of The Caribbean" och sa till min mamma att jag ville bli pirat när jag blev stor. Hon sa då att det går inte att bli pirat men du kan alltid bli skådespelare! Tänk att jag skulle bli det tillslut också, berättar Fatime. 
Hon hoppas så klart att filmen ska leda till fler jobb i filmindustrin och det gör även John Risto. 
-Jag kan absolut tänka mig att vara med i fler 
filmer fast jag bor gärna kvar i Norrbotten för här trivs jag och har vänner, säger John.

 
Det är inga lätta roller som de spelar, den ena våldtäktsoffer och den andra våldtäktsman. Båda berättar att det många gånger känts tungt när de kommit hem. 

-Alexander säger inte särskilt mycket i filmen och då måste jag istället uttrycka allt med ansiktet. För att kunna göra det måste jag sätta mig in i ångesten som han känner och det kan vara svårt att skaka av sig efteråt, förklarar John. 
När jag pratar med Fatime berättar hon att filmteamet varit till stor hjälp. 
-Ibland var det svårt att hålla isär det som Jennifer kände från mina egna känslor. Men efter tunga scener var teamet bra på att skoja och prata med oss så att vi kom tillbaka till verkligheten!, berättar hon

Ingen nöjesfilm men som sagt, viktig och inte minst spännade! Nu är det snart dags för mig att se ytterligare en film! Jag är inbjuden till pressvisningen av "Glada Hälsningar från Missångerträsk" imorgon. Ser fram emot det :-D /Anna Munkhammar



Pressvisning: Så Och På Jorden

I fredags var det världspremiär av filmen "Så ock på Jorden" och jag var inbjuden till pressvisningen som ägde rum innan. Det kändes märkligt att se filmen före världspremiären och ännu konstigare när Kay Pollak sa att jag var den 4e som intervjuat honom efter att ha sett filmen. Wow!
 
 

Efter att vi journalister sett filmen fick vi prata med Monica Åslund, Carin Pollak, Kay Pollak och Frida Hallgren mfl. Jag har haft svårt att få ihop allt i ett enda inlägg så jag kommer att dela upp det på två. Först ett med allt jag fick reda på genom intervjuerna och sedan en recension av filmen i ett enskilt inlägg.

Det var aldrig meningen att det kulle bli någon uppföljare till "Så som i Himmelen" utan efter den började Kay att arbeta med en ny film i Tyskland och Carin hade ett annat projekt hemma i Sverige. När båda dessa filmer rann ut i sanden kom tanken på att göra uppföljaren. 
-Jag älskade att jobba med Frida och hennes karaktär Lena och många hade önskemål om att få veta hur det skulle gå för henne sen, säger Kay.

Han ville även utveckla den tidigare onda kraften som utgjordes av prästen. Utan att spoila allt för mycket kan jag väl säga att det är något som han verkligen lyckats med! Både Kay och Carin blev jätteglada när de frågade mig om vilken del av filmen jag gillade mest och jag svarade att det var just prästen.

En prövning för äktenskapet...?

Kay och Carin har jobbat ihop med filmen som ett par och förlåt men jag kunde inte låta bli att fråga ifall det varit en tillgång eller om det lett till smågnabb. 
-
Nej det har varit positivt för istället för att ligga och grubbla i sängen själv på kvällarna har jag kunnat bolla tankarna med Carin, säger Kay. 
-Jag tycker också att det har varit bra att arbeta tillsammans och få stöd från varandra, konstaterar Carin. 
-Fast nu känns det skönt att filmen äntligen är klar, instämmer båda och skrattar gott.

 
Hela teamet var överens om att det varit fantastiskt att spela in här i Norrbotten och att det skulle ha varit svårt att göra det i en storstadsregion. Många lokala förmågor har varit engagerade och hjälpt till för att filmen skulle bli verklighet.

Både Kay och Carin skulle gärna spela in mer film i Norrbotten. 
-Folket här har varit otroligt hjälpsamma, speciellt när vi berättat att det var en uppföljare till "Så som i Himmelen". Det har blivit norrlänningarnas film för det finns inte särskilt många filmer som utspelar sig här, berättar Kay. 
Men givetvis är det alla fina vyer som lockar också! 
-Jag ar säkert kört 1000 mil och tittat ut genom bilens fönster för att hitta platser att spela in på och Norrbotten är underbart vackert, säger Kay.

Kyrkan i en sporthall

Kyrkan byggdes upp inne i Hildursborgs sporthall och Kay tackade Bodens Kommun för att de haft möjlighet att nyttja sporthallen under en så pass lång tid.

-De var väldigt generösa och sa att vi fick välja mellan ishallen och Hildursborg!? Det hade förmodligen varit ytterst svårt eller rent utav omöjligt på andra håll i landet, berättar Kay. 
Just utlånandet av Hildursborg bidrog också starkt till att de valde just Boden som inspelningsplats.

 
Sporthallen var så rymlig att scenograferna gick igång rejält och kunde bygga en riktigt stor kyrka. Men inget gott som inte för något ont med sig... Det blev tungt att få ihop nog med statister för att kunna fylla kyrkan under inspelningen! Där har Monica fått göra ett riktigt hästjobb...
 

-Kay ringde mig på midsommar och sa att jag måste fixa 100 personer till för att fylla kyrkan!? Det är nog mitt galnaste minne från inspelningen, utbrister Monica.

Hon har haft hand om körerna i bägge filmerna och är lite utav en "Lena" i sig själv, fylld av energi och med ett brinnande intresse för körsång. 
-Jag älskar att få de som inte tror att de kan sjunga att göra det ändå, då kan jag få guld ur deras strupar, berättar hon energiskt! 
Nog har hon lyckats alltid för det blir riktigt mäktigt när kören tar i från tårna (eller är det magen?)

 
Jag pratade faktiskt längst med Monica och hon var en otroligt inspirerande människa som sprider glädje omkring sig. Hon berättade om hur hon flyttat till Luleå för kärleken (men skilt sig och blivit kvar) och om alla körer hon har hand om. Många av sångarna är med i de körer som hon leder i Boden och Luleå. (Ett tips för den intresserade är att kolla in hennes hemsida)

Monica är minst sagt ödmjuk till sin roll i att popularisera körsång!
-Jag har inte märkt att det blivit ett uppsving för körer efter filmerna utan det har alltid funnits ett stort intresse för körsång tycker jag, säger Monica försynt.

 
Tyvärr hann jag bara prata väldigt kort med Frida Hallgren. Jag var sist ut att intervjua henne och då fanns ingen tid kvar utan det blev dags för pressfotograferingen (hytter med näven åt de andra journalisterna som var långsamma ;-) ) MEN, jag hann haffa henne en stund utanför bion fast biobesökarna hade börjat samlas utanför och de ville hälsa på henne och förstod förmodligen inte att hon höll på att bli intervjuad så vi blev avbrutna en del. Sedan kom det dessutom ett tv-team och "stal" henne från mig.

Hur som helst var Frida supergullig som tog sig tid för mig ändå och hon försökte verkligen svara på de frågor vi hann med vilket jag är väldigt tacksam för!

Frida Hallgren om huvudrollen som Lena
 
 
Vi pratade om hur hon upplever att det är att gå in och ur karaktären Lena. Lena är en väldigt energisk och speciell karaktär och jag har läst i andra intervjuer att Frida tyckt att det varit jobbigt att många förväntar sig att hon ska vara precis som Lena i verkliga livet. 

-Det stämmer och så har det inte varit med andra roller som jag spelat men det beror förmodligen på att "Så som i Himmelen" blev så stor och Lena var en väldigt folkkär karaktär, säger Frida.

 

Hon berättade också för mig att det kan vara lite svårt att gå ur rollen och därför har det varit skönt att spela in här i norr där hon kunnat sköta sitt i lugn och ro.
-Det är väldigt annorlunda med film jämfört med teater. Teatern har ett tydligt av och på medan filmen spelas in under en lång tid och olika snuttar i taget, säger Frida. 
Just därför uppskattade hon lugnet och alla välvilliga människor i Boden.
-På själva inspelningarna var vi ofta över 100 personer på plats men efter det 
hade jag möjlighet att vara ifred och varva ned, konstaterar hon!
Avslutningsvis: Så här beskriver Frida Hallgren Boden

-Min bild av Boden är att det är vackra omgivningar, välvilliga människor och väldigt varmt här. Det var en tryckande sommarvärme mesta tiden under inspelningen, precis som det är nu!

 
Det kanske inte är en kanonsommar som 2014 varje år men lokalpatriot som jag är höll jag bara med!

I del två kommer jag att berätta vad jag tyckte om filmen. Stay in tune! /Anna Munkhammar

Stillbilderna från filmen är pressbilder från SF Film, övriga bilder har jag tagit.