Sluta ifrågasätta varandras stil!

Jag har egentligen alltid varit emot att kategorisera stilar och musiksmaker, kanske framförallt för att jag själv aldrig riktigt passat in i någon. När jag gick gymnasiet upplevde jag att det var ganska strikta regler för vad man fick ha för kläder och vilka band man skulle tycka om för att få tillhöra en specifik grupp.



Visst är det dumt? Först ska man förakta de som följer trender och passar in i mallen. Sen skapar man en ny mall som fungerar på precis samma sätt. Där människor som tänker annorlunda eller lyssnar på fel band, inte kan namnen på alla låtar på en skiva eller inte haft precis rätt kläder räknas som fake. 

När jag gick gymnasiet sa jag att jag var punkare fast egentligen var jag inte alls det. Jag lyssnade bara på några punkband, gillade inte moshpits och jag älskade glitter och spets. Det gjorde att några andra som var punkare sa till mig att jag inte var en riktig punkare. Mitt svar på det var att jag var en "glam punkare" men det fanns ju inget som hette så...
 
 
Egentligen kände jag mig nog mer som en gothare. Jag lyssnade mest på hårdrock, metal, goth och grunge men hade svårt att definiera vad som var skillnaden mellan dem. För mig har musik alltid bara handlat om vad jag gillar att lyssna på och jag har inte alltid klurat ut vilken genre den kan tänkas tillhöra. Det betyder inte att jag gillar musik mindre än andra eller att jag inte skulle uppskatta den på samma sätt. 

Problemet med gothen var att jag var alldeles för färgglad och experimentell. Döskallar har aldrig riktigt tilltalat mig och jag älskar att blanda mönster (gärna skotskrutigt, vilket gjorde att jag hamnade i punkfacket). De andra gotharna var helt svartklädda och hatade hiphop. Oturligt nog gillade jag ett band med rappande clowner och älskade att åka snowboard.

Alltså platsade jag inte bland gotharna men jag umgicks med flera av dem.

Mitt i allt det här upptäckte jag genom japansk musik att det fanns något som hette gothic lolita och lolita... Full av inspiration men utan särskilt mycket pengar att röra mig med försökte jag som vanligt sy mina kläder utifrån gamla kläder eller gardiner på secondhand. Det blev så klart någon konstig B-version och knappast klassad som "äkta".

Så småningom blev jag äldre och gav upp. Vem bryr sig om vilken stil som är vad egentligen? Jag har inte benämnt den som något, inte ens som "alternativ" för att slippa ifrågasättanden och pekpinnar från andra. Det är ju bara att ha det man själv gillar så får det vara bra med det. Jag har expirementerat genom åren och hämtat influenser både här och där. 

 
På sistone har det dykt upp i mina tankar igen, framförallt på grund av att alternativa stilar blivit lite trendigt och det syns mer och mer. 

Jag och en väninna till mig hade en intressant diskussion om det här där vi kom fram till att vi båda upplevt elitism bland "alternativa människor" som väldigt jobbig, samtidigt som man också själv känt det krypa i kroppen när ens livsstil blir "kidnappad" och utnött av någon snabb modetrend.
 
 
Varför skriver jag ett långt inlägg om detta? Jo för att min stil har alltid varit en viktig del av Boden By Night och det har efterfrågats att jag ska dela med mig mer av den.

Jag vill inte bara lägga upp bilder utan faktiskt öppna upp och släppa in er på ett mer mer personligt plan också. Inte som ett facit för rätt eller fel utan för inspiration, gemenskap och diskussion. Det finns inte så mycket svensk info att hämta tycker jag och förhoppningsvis kan jag hjälpa till med en lite mer nyanserad och sund bild av vad en alternativ stil kan vara. 

Det blir förmodligen så att jag sticker ut hakan en del men det är väl det som bloggar är till för också ;-) /Anna Munkhammar
#1 - Mariah

Jag tycker det är väldigt roligt men även utvecklande att läsa din blogg, du har många goda tankar, Vi är aldelens för duktiga på att ha åsikter och försöka placera in varandra i fack. tack för ett väldigt bra blogginlägg, tänkvärda saker.
Ps, kul att du delade med dig av gamla bilder, läckra stilar. <3 önskar dig en fortsatt fin kväll.

Svar: Tack vad kul att du ger mig lite feedback. Det är inte så lätt att veta vad man ska skriva om alla gånger så då är det bra att veta vad som jag skulle kunna utveckla mer. Hoppas du får en fin helg också! /Anna
Boden By Night - Anna Munkhammar

#2 - mori

Tja Anna!
Känner igen mig. Fast du var kanske coolare. I början av tonåren vägrade jag "stil", tyckte att alla som hade en stil bara gjorde som alla andra som hade den stilen. Så jag gjorde tvärtemot. Nackdelen var att jag blev ungefär lika styrd i vad jag hade på mig och så ful till på köpet. Sen blev jag punkare. Sen skin, Vi pratar kläder och frisyrer, jag var ungefär likadan som person tror jag. Började i alla fall bry mig om vilka kläder som passade in i stilen och valde bort såna som inte gjorde det. Började bry mig om när andra hade kläder som inte var rätt. Lyssnade för all del på musiken (iaf punken, reggaen var kanske mer en pose) men egentligen ville jag nog mest ha nån att hångla med. Sen blev jag äldre, typ 24 kanske, och tjejer började vilja hångla med mig ändå. Då var det inte så viktigt med rätt stil längre. Jag blev som vem som helst. Det finns nåt snett med sell-out-begreppet tänker jag. För mig känns det snarare som att jag sålde mig till punkarna för att få någonting, och sen köpte tillbaka mig när jag inte behövde det längre. Å andra sidan använder jag typ anti-ageing-krämer idag så jag kanske ska hålla käften. Ursäkta världens längsta kommentar men jag gillade iaf ditt inlägg och jag gillar din blogg. En fin kväll till dig!

Svar: Tack för din långa kommentar och berättelse. Intressant mes en annans perspektiv. Jag tror nog att många känner igen sig i det du beskriver. Att man vill bort från normen och höra till något annat men istället fastnar i nya regler att följa.
Boden By Night - Anna Munkhammar